Red fall - fall for me - eh

Idag var det kallt. Kanske för att jag bara hade t-shirt under jackan. Jag vill i alla fall inte ha vinterjacka än. Det ska man ha på vintern ju. Färg färg färg. Rött och lila. Lalala. Hoppas de löser sig, för jag vill jobba på mitt sätt. Jag bara undrar.

Yes, the winner takes it

The winner takes it all, uh?
Let's be winners then.

Varför är persiennerna vickade när klockan snart är ett? För att Cattis tänker på annat och är ledig idag också. Så enkelt var det va. Dags att se där utanför. Nej jag har redan kollat ut och gissa om det är soligt. Ni tror att det är molnigt, men det är bara himlen som är vit. Det känns bra att vinna. Skitbra.

Det bara kändes så

Jag var jättearg. Det tog lite tid att inse det bara. Jag fattade inte helt först. Jag fattade inte att jag var arg mitt i allt. Men nu vet jag. Och det känns bra. Fast egentligen har jag lite lust att säga det också. Bara att det inte är så lätt som det låter. Det går faktiskt inte alls. Just nu. Kanske aldrig. Jag vet inte och jag orkar inte ens fråga. Typ. Eller jag ska sen. Så småningom. Tror jag. Jag brukar göra som jag känner. Och säga vad jag tycker. Hoppas jag krockar på stan. Eller nåt.

Men oj vad dum jag är för jag tog fel på veckodag för min pappas födelsedag så jag kan inte jobba på fredag för jag har gjort värsta big deal av det hela och då orkar jag inte förklara det tar bara alldels för mycket energi dessutom

Juförsig

- Varför är inte Samuel här?
- Ingen är här
- Nej, men han är aldrig här
- Särskilt inte när vi inte börjat än

Det är ju sant. Jag är i skolan. Jag har tre lektioner innan lunch. Men konstigt, jag känner inte för att räkna matte. Jättekonstigt. Jag gör något annat istället.

Bubbelgum

Och jag minns att det var sommarlov och dagarna innan Israel och jag fattade aldrig allt som hände på en och samma gång. För det var bästa sommaren. Hittills. Så är det alltid. Det blir bara bättre och bättre. Nu är ju hösten här, och igår passerade jag samma rabatt. Det var ett annat mönster. Inte samma sak. För vi har lämnat sommaren nu. Alla har gjort det. Jag vet. Jag har till och med hämtat dunjackan. Men åh vad bra att jag lever här och nu. Jag är som en stor tuggummibubbla som ingen kan sticka hål på. Jag vet att det kommer börja pysa luft tillslut och skrynka sig lite, men då blåser vi bara mera och mera. Bubbelgum som inte mister smaken. Det är helt galet. Jag är så glad och fast allt går upp och ner vill jag bara sjunga (men jag är fortfarande sjuk så jag hostar bara då) och skratta hela tiden. Jag är kanske hyper ändå. Och jag kan kanske inte alltid kan koncentrera mig (inte om jag inte känner för det i alla fall). Men vad spelar det för roll när jag har tuggummi?

Mitt i allt sådär

Jag är hungrig. Det är konstigt för det brukar jag inte vara. Jag brukar bara äta för att det är gott, inte för att jag är hungrig. Jag ska till sjukhuset nu och hälsa på min kusin. Och jag har inte så jättemånga planer egentligen, förutom att springa till the body shop och ringa skatteverket och sånt. Veckans post-it-lapp är helt full, fast jag skriver minilitet jämt. Vårt nya projektarbete är bäst, visst? Vi snackade om klassresan idag (såklart är jag med i planeringsgruppen!). Och ni som läser min blogg får det avslöjat! Barcelona vann, Rom kom tvåa (kom igen klassen!) och på delad tredjeplats var Venedig och Milano. Det här blir spännande va va

Och snart är det exakt en vecka sen. Sen. Sen.

hej sam!

De fattade bara inte

Vårt projektarbete blev ratat. De fattade inte grejen. Så, vad ska vi göra nu? Ge mig en idé bara. Eller något. Och jag är sjuk idag. Jag orkar inte. Det gör ont att hosta. Ska nog inte jobba. Fast jag borde. Jag hatar att ta beslut. (ibland)

Lite foton

The sartorialist fotar mycket, när jag inte har tid. Härliga bilder va? Och jag gillar att det är höst och regn. Det är fint.

Jag gillar det

Jag gillar hennes solbrillor. Mina är nästan likadana. Sen gillar jag alla färgerna (och hon har fint hår). Och så gillar vi höst va? Frågan är bara om jag ska gå på gymnastik idag, med uppsalaflickorna, eller inte. Ska jag?

Regnar det ute?

Det är konstigt. Det är jättekonstigt. Bara så. Ni fattar inte. Jag fattar inte. Så det kvittar liksom. Inget kvittar - vad snackar jag om? Jag menar både ock egentligen, men orden försvinner hela tiden. Fast egentligen har det kanske aldrig funnits några ord överhuvudtaget, utan de fanns liksom bara i mitt huvud. Sedan när jag kom ut glömde jag huvudet och sprang och att springa och prata samtidigt är inte så lätt, inte om man springer sitt snabbaste i alla fall (det gjorde jag). Vem som helst inser ju att orden ramlar på vägen. Så jag ska träna mera nu så att jag kan springa fortare och blir bättre. Sen fattar jag inte grejen alltid? Allt flyter på och är perfekt, sen kommer en liten sten och det blir punka på cykeln. Fy, vad onödigt va. Men jag skrattar ändå. Mest på länge. Jag kanske borde fixa nytt jobb också. Typ. Eller vad säger ni? Varför säger ingen något någongång? (Man kan ju kommentera på den här bloggen också). Jag tror det regnar.

okej

JAG PALLAR INTE.

Grattis cattis!

För idag är det 18 år sedan jag föddes. Alla tror att det ska pirra i magen, men det gör det inte. Fast det har varit en helt perfekt dag - hittills. Vicki sjöng för mig på morgonen och jag fick en present och kladdkaka (hon vet att jag hatar tårta). Sedan sprang jag runt och småstädade i lägenheten innan jag drog till Friskis&svettis för ett core-pass. Riktigt bra faktiskt. Vill man må bra så ska man verkligen träna! Cyklade till skolan för en kort lektion och nu ska jag snart hem igen. Jag tror jag får besök ikväll. Jag är så glad! (och igår köpte vi bord på ikea - men vi har ingen skruvmejsel. sedan fick jag ett sjukt fint tennarmband (sameslöjd) från mamma också!)

Jag var 17 år. Och ifall någon undrar så är marie-kex godare än maria-kex (som finns i spanien).

Hej

Lalalala. Du trodde jag var precis som alla andra va? Tur att det blev som det blev kanske. För vi gillar inte sorgliga slut. Men helt slut är inte sagan. Vi lever fortfarande. Och vi får se hur det blir sen. Sen.