Jag flyttar

Bara sådär huxflux flyttade vi. Och nu har jag ett eget superfint hem, benvita handdukar och grytlappar, grytor, en mörkröd diskborste med sugpropp, böjbar skärbräda och ni vet, sånt man behöver. Vi har till och med handlat mat. Jag ska dit snart med sista lasset. Och så ska jag sova. Men jag längtar till frukost (fast vi har inget köksbord). När jag var 17 år i staden.

Jag mår jättebra

Och jag som trodde att jag hade allt under kontroll. Jag var överygad om att med kalendern i handen var jag oövervinnerlig, eller något. Allt är så annorlunda helt plötsligt (fast ändå samma sak). Det var bara inget som kunde gå snett. Därför började jag nsätan gråta när jag missade bussen. När en order inte blev godkänd på jobbet blev jag bara arg. Dessutom försov jag mig imorse (men jag hann i tid och blev inte stressad). Sen när pappa säger att jag är kaos blir jag upprörd. Det passar inte in i min superperfekta värld. Knas. Men allt känns asbra. Ändå. Jag mår bäst liksom.

Here she comes

Jag köpte brittiska ELLE i Spanien. Och det var Mary-Kate som var på framsidan minsann. Någon har en snygg kappa. Och coola skor. Tänkte bara på det. Men vad händer?

Back on track!

Imorgon börjar mitt organiserade liv igen. På riktigt. För imorgon får jag min nya kalender. Och med min nya kalender i handen har jag stenkoll på allt. Det är en sådan underbar känsla att ha kontroll. Mäktigt. Jag borde packa min väska. Imorgon har jag matte och massor av bild. Min första skoldag. Det är faktiskt ganska skönt att vara hemma igen. Bild från skolavslutningen. I'm back on track!

Det är summertime

För livet bara leker med oss när vi har sommarlov. Och det spelar ingen roll att vi är naiva för vi klarar oss ändå. Jag menar, ingen kan fånga mig och ramlar man finns det plåster. Nemas problemas. Och det kanske bara är jag. Men regnar det inte ute? Tur att jag ska till Puerto Pollensa va

Ibland är det vi

Ibland stannar vi upp och tänker en stund. Vi minns tillbaka. Inte som om vi var hundra år, men som om vi var 17. Vi kanske kommer ihåg vad vi gjorde för dryga halvåret sedan. Kommer på att vi stod i en dal med massa fjäll runt omkring oss medan vi förundrat stirrande upp mot himlen. En svart stjärnklar himmel. Massor av spänning. Vi var som fångade i ett oändligt stort klot. Då såg vi verkligheten. Vilka vi?