Jag mår jättebra

Och jag som trodde att jag hade allt under kontroll. Jag var överygad om att med kalendern i handen var jag oövervinnerlig, eller något. Allt är så annorlunda helt plötsligt (fast ändå samma sak). Det var bara inget som kunde gå snett. Därför började jag nsätan gråta när jag missade bussen. När en order inte blev godkänd på jobbet blev jag bara arg. Dessutom försov jag mig imorse (men jag hann i tid och blev inte stressad). Sen när pappa säger att jag är kaos blir jag upprörd. Det passar inte in i min superperfekta värld. Knas. Men allt känns asbra. Ändå. Jag mår bäst liksom.