Bubbelgum

Och jag minns att det var sommarlov och dagarna innan Israel och jag fattade aldrig allt som hände på en och samma gång. För det var bästa sommaren. Hittills. Så är det alltid. Det blir bara bättre och bättre. Nu är ju hösten här, och igår passerade jag samma rabatt. Det var ett annat mönster. Inte samma sak. För vi har lämnat sommaren nu. Alla har gjort det. Jag vet. Jag har till och med hämtat dunjackan. Men åh vad bra att jag lever här och nu. Jag är som en stor tuggummibubbla som ingen kan sticka hål på. Jag vet att det kommer börja pysa luft tillslut och skrynka sig lite, men då blåser vi bara mera och mera. Bubbelgum som inte mister smaken. Det är helt galet. Jag är så glad och fast allt går upp och ner vill jag bara sjunga (men jag är fortfarande sjuk så jag hostar bara då) och skratta hela tiden. Jag är kanske hyper ändå. Och jag kan kanske inte alltid kan koncentrera mig (inte om jag inte känner för det i alla fall). Men vad spelar det för roll när jag har tuggummi?