Regnar det ute?

Det är konstigt. Det är jättekonstigt. Bara så. Ni fattar inte. Jag fattar inte. Så det kvittar liksom. Inget kvittar - vad snackar jag om? Jag menar både ock egentligen, men orden försvinner hela tiden. Fast egentligen har det kanske aldrig funnits några ord överhuvudtaget, utan de fanns liksom bara i mitt huvud. Sedan när jag kom ut glömde jag huvudet och sprang och att springa och prata samtidigt är inte så lätt, inte om man springer sitt snabbaste i alla fall (det gjorde jag). Vem som helst inser ju att orden ramlar på vägen. Så jag ska träna mera nu så att jag kan springa fortare och blir bättre. Sen fattar jag inte grejen alltid? Allt flyter på och är perfekt, sen kommer en liten sten och det blir punka på cykeln. Fy, vad onödigt va. Men jag skrattar ändå. Mest på länge. Jag kanske borde fixa nytt jobb också. Typ. Eller vad säger ni? Varför säger ingen något någongång? (Man kan ju kommentera på den här bloggen också). Jag tror det regnar.