Ingen torka här inte

Det var fint i beduinlägret vi sov i, under vår natt i öknen, i Israel. Och helst av allt vill jag bara åka dit igen. Men samtidigt är det helt underbart att leva här och nu. Just det, här! (Fast dit ska jag ändå igen). Jag sjunger och äter fil och är gladast. Jag mår jättebra. Plus att jag har höstlov. Och det känns som att jag lever i en film. En riktigt bra film. När jag vinner kan jag inte låta bli att tycka lite synd om förlorarna. Jag blir nästan ledsen. Allt som händer är som en enda lång saga och jag måste bara skratta och le precis när jag känner för det. Jag vill fånga varje ögonblick, alla livsandetag. Jag lever så mycket.