Vissa dagar är man bättre än vanligt

Igår föll jag med cykeln (jag har ont överallt - varför frågar alla hur det gick med cykeln men ingen hur det gick med mig?), jag hann inte till körrepet, mitt hår var risigt på fotograferingen och jag fick vänta alledeles för länge (mitt tålamod är inte det bästa alltid). Idag försov jag mig till klockan ett! Missade körrep nummer två, glömde bort min supersmarta förmiddagsplan, missade tiden och dessutom har jag inte hunnit städa än. Men jag hade iaf jätteroligt på jobbet och vann dubbelt upp (jag är bara sur på mig själv för att ingenting går som planerat - jag är överplanerad och då får inte impulsiviteten plats utan att planen spricker smash)

Jag ska skriva i min bok

Jag måste skriva min bok innan sagan blir för lång.

Okej. Nej. Ibland är det kanske bäst att aldrig veta allting. Särskilt när sanningen är fulare än fulaste elakheten. Nu vet jag mer. Nu vet jag mindre (om hur jag ska handla). Jag bryr mig för mycket om andra. Typ. (Känns konstigt att säga för det kan man väl egentligen aldrig göra - jo det kan man).

Men jobbet gick bra idag. Det var skönt. Och imorgon är det fotografering på unt! (Borde ringa tele2 för att jag har fått minst 100 spänn för mycket i mobilräkning. Jag pallar inte. Varför kan de inte bara göra rätt, så man slipper tjafsa massa?)

Pirr i magen

Jag är superduperpirrig! Och jag har haft en helt underbar dag där det jag antog aldrig någonsin skulle komma till en lösning, faktiskt har ordnat sig. Nu står det 1-1, eller vi spelar nästan på samma lag faktiskt. Det känns jättebra. Fler än en överraskning idag kan jag säga. (och jag lyssnar på julsånger och blir inspirerad - undra varför)

Ingen torka här inte

Det var fint i beduinlägret vi sov i, under vår natt i öknen, i Israel. Och helst av allt vill jag bara åka dit igen. Men samtidigt är det helt underbart att leva här och nu. Just det, här! (Fast dit ska jag ändå igen). Jag sjunger och äter fil och är gladast. Jag mår jättebra. Plus att jag har höstlov. Och det känns som att jag lever i en film. En riktigt bra film. När jag vinner kan jag inte låta bli att tycka lite synd om förlorarna. Jag blir nästan ledsen. Allt som händer är som en enda lång saga och jag måste bara skratta och le precis när jag känner för det. Jag vill fånga varje ögonblick, alla livsandetag. Jag lever så mycket.

Personalfest med cowboy-tema på Rosendal!

Vad gör lärarna på min skola en fredagkväll? De har personalfest med cowboy-tema! Och jag sitter hemma och skriver min essä. Fortfarande. Vi fick inte sitta kvar i skolan om vi behövde hjälp. Dumt tyckte jag, fast jag behöver ingen hjälp. Så det kvittade ju. Jag vill också gå på personalfest. De hade popcorn och grejer. Jättegott.

Student i Uppsala var det

Idag provade vi studentmössor och vi beställde och jag valde innerfodret "Uppsala" istället för "Lund", fastän det var finare bara för att jag kände mig som en svikare annars. Den enda som förstod var pappa. "Röd är väl tufft :D" För min pappa är bäst. Ändå jag tog den fulare (jag kanske byter sen). Det kan vara jobbigt det där med att ta beslut ibland känner jag. Varför ska jag bestämma så mycket i onödan? Jag gillar inte fåniga beslut. Eller jo det gör jag visst för min mössa skulle vara perfekt, inte alls som någon annans tydligen (de inser inte vidden av den väl dolda perfektionen som skall komma att blomstra upp på studentdagen). Det var jätteroligt måste jag säga. Att prova studentmössor. Annars har jag mest skrivit essä hela dagen och suttit på max och fixat bluetooth på min dator (alltså har jag dragit över några från mobilen nu). Nej jag är långt ifrån klar med essän - back to work.

Jag skriver essä

Jag skriver essä. Jag älskar att göra det, men frågan är om jag egentligen säger något. Det känns inte som att jag kommer någon vart riktigt. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Allt är mest i en enda röra, knasigt värre. Men ändå gillar jag det. Nej jag har jättemycket att göra idag och jag borde vara superstressad, men sån är jag inte. Och det är nog tur för tänk vad jobbigt det varit om jag var hyper då med. Tur.

Pling!

Tell me your story

Det är konstigt att man tycker om såna där konstiga bilder. Eller egentligen är det inte konstigt, för man relaterar till en speciell händelse och sen när blev händelser konstiga eller det kan de ju vara men det är inte det som är poängen för det finns ingen poäng längre om man avslöjar den för alla har sin egen berättelse, visst?

Palla kokosbollar va

Jag har tecknat idag och det blev faktiskt ganska fint nu när jag tänker efter. Det kommer att bli ännu finare när jag målar. Jag vet vilka färger jag ska ha. Hoppas allt går enligt planen. Fast är det egentligen någon idé att jag ahr en plan överhuvudtaget? Det blir ändå aldrig som jag tänkt mig. Men jag har i alla fall bakat idag, för min söta lillasyster har varit på besök. Vi cyklade till Willys men glömde köpa hälften av vad vi tänkt, därför blev det bara kokosbollar här hemma. Jag mår illa av allt sött. Ge mig riktig mat. Jag tror jag ska sluta med sött helt tror jag. Det har aldrig varit min grej. Men som om någon bryr sig, jag vill ha silverte nu och fortsätta filosof-skriva min essä. Det blir som det blir med den va

palla palla palla ja palla lätt som en plätt palla palla alltid dåså

OKEJ VEM ÄR PÅ ATT VARA SOCKERFRI FRAM TILL JUL? (komigen nu, jag behöver en orsak förutom min mage som inte tål någonting typ)

Sjung en sång med mig

Jag vill sjunga hela livet. Och idag var jag med i youthkören och det var helt underbart. Det var jätteroligt och jag har verkligen saknat körsång den här terminen. Även fast jag sjunger nästan jämt så är det något alldeles speciellt att sjunga i en kör. Ni bara jaja. Men jag älskar att sjunga. Lalalala.

Så jag sjunger en sång åt dig. Åt alla er.

Någon lyckades

Detta är dagens snyggaste bild bestämmer vi. Hon har fett coola byxor, fast jag skulle hellre haft typ blå. Och hon är jättesnygg i håret. Så vill jag också ha. Nästa gång jag klipper mig, när jag har pengar, åh. Fast jag vill ha långt hår. Och bilden kommer från VOGUE.

Zimbabwe

Vi kan väl åka dit, eller? Det är ett fint land. Ganska varmt också. Fast de som bor där lever inte så länge. Det är dumt. För allt är annorlunda där.

Ljug inte längre

I min värld behöver man inte ljuga man kanske inte behöver säga sanningen alltid nej allt behöver man inte säga det kan vara hemligt om man vill men det är bara konstigt att ljuga någon man känner rätt upp i ansiktet jag skulle må dåligt av att ljuga för någon jag inte ens känner och man vill tro att det är lika avlägset som flygplanen vi inte ser och då menar jag inte de bakom molnen utan de alldeles för långt bort för att vi ska tänka på dem för man vill inte förstå att man faktiskt själv sitter på samma buss som lögnerna och de bara är där och ingen suddar ut dem fast man vet att det bara är massa ljugis och jag får ledsna ögon när jag förstår att man inte vill erkänna sina misstag i takt med att bussen blir smutsigare och smutsigare tur att det finns några rena säten i alla fall lite rena man tror man kan vågar sitta men det gör man inte egentligen om man inte vill bli skitig och är trött på ljugarna som man tycker om fast det funkar inte så man går vidare man kan inte sitta bredvid dem fast man vill

jag tycker om så många så mycket ibland ändå vill man älska alla mer men mest av allt tycker jag synd om alla som inte fått allt jag fått och det är inte så lätt att ge fastän man försöker och man ska gråta med dem som gråter men jag ser inga tårar nu kanske bara att de är dolda där bakom jag tror nästan det

Släpp taget

Jag gillar det. Särskilt skorna. Jag hatar trasiga jeans, alltså jättetrasiga. Det ser bara dumt ut tycker jag, men de här gillar jag med lagningar och olika tyg. Det är natt och alla bangade vår vaken-vecka. Så jag kanske ska gå och sova ändå. Hela min plan krashade. Jag gillar inte oförutsedda händelser alltid. Och såna har det varit många av i helgen. Men allt blir bra. Jag gillar mest läget. Juste! Jag har köpt en vinterjacka också. Och två halsdukar; en vinröd mysig och en flashig fuskpäls. Annars försöker jag vänja mig vid tanken att vara hyperekonomisk. Jag har levt på kladdkaka och annat socker hela helgen. Kroppen gillar inte - friskis imorn!

(You put on quite a show, really had me going - but it's over now. do you get it?)

Hörni

Är det någon som vet vart man kan kolla besöksstatistik när man bloggar på blogspot.com? Och vet någon om det är sant att man verkligen abra kan ha 100 läsare? Det är helknäppt i så fall. Men rösta i min fråga i spalten till höger, hörni.

Muntligt är grejen

Varför oroar jag mig alltid innan en muntlig diskussion (kanske för att jag inte läser på något). Det roliga är att bara man kan prata så går det ju hur bra som helst. Vad tjafsar jag om? Debatten gick ju jättebra (jag var Obama, mot min kusin som var McCain, det var lite roligt. Komiskt, så typiskt oss.). Jag hade visserligen inte förberett mig, men tur att man är lite allmänbildad i alla fall. Och diet-diskussion gick också bra. Jag tyckte vår grupp var bäst. Det enda jag tycker är lite drygt är när man ska representeranågon annan och prestera på deras vägnar. Jag gillar inte tanken på att mitt framförande skulle komma att påverka andra människors förutsättningar. Det är därför jag föredrar att göra det mesta individuellt. Enklast. Nej nu har jag bråttom. Ska springa till tåget för vi ska till kista! Pling

Nej nej jag diskuterar aldrig, du tänker nog på en annan Cattis, kanske en som inte diskuterar nej

Nej demokraterna är inte på min sida idag känner jag. Tur att jobbet var det i alla fall. Det gick äntligen bra igen och jag satt bara där och stickade på min lila halsduk. Och nu sitter jag här och min hjärna är fullproppad av information så jag tror jag spricker. Det är konstigt att allt får plats. Ja, konstigt att jag inte glömmer mer (men jag har glömt att köpa batterier till miniräknaren i en vecka nu). Jag ska nog skjuta upp debatt-planeringen till imorn. Smart. Skitsmart. Vilken siuperbra idé. Vad bra jag är.

Okej. Det är något som är fel om man inte kan se Cattis framför sig i en debatt, eller hur? Det är något helt knas och vridet. Då har man inte fattat Cattis. Nej nej. Verkligen inte. Vilken Cattis är jag då? (Cattis som inte diskuterar VA VA)

Regnigt var det här

Dyngsur. Genomvåt. Vatten. Jag cyklade till stan i spöregnet. Och mitt hår var finare än på mycket länge. Jag hade fixat det. Jag har inte kollat mig i spegeln än, men jag tippar på att looken inte är densamma direkt. Det var i alla fall inte särskilt kallt. (Och jag älskar att cykla i regn). Bara nu i efterhand. Nejmen jag ska fortsätta skriva om Zimbabwe.

Jag fryser! (Ge mig ett element eller nåt)

Segrare var mellannamnet

Vet ni vad? Jag känner mig som värsta segraren. För det är inte jag som står kvar med tavlan i handen och försöker vinka tillbaka någon till staffliet. Nej nej nej. Jag målar nya tavlor, skriver nya sagor. Jag kan inte stanna och vänta, mitt liv springer iväg från dig. Och visst har jag samlat några underbara minnen. (Fast jag tror jag ska slänga en del. Jag pallar inte). Men jag har målat färdigt okej.

Allting blir tipp-topp av att träna (särskilt när man känner sig superstark för att passet är lätt som en plätt). Och jag är cattis-gladis som vanligt. Hihi

Lalalalala. Jag har humörsvägningar. HAHAHA. Hahahahahahaha. Haha, det är helt sjukt vad jag vill skratta och skratta och skratta. Och jag skrattar med mig själv framför datorn som värsta fåniga nörden. Men jag älskar att vara nörden som stickar och pratar om oväsentligheter. Det är så skönt att inte bry sig. Jag bryr mig inte ett skit vet du. Jag känenr mig fri som en fågel och jag cyklar supersnabbt på min cykel, förbi allihopa som värsta proffset, nej men jag tänkte bara säga att jag skippar försök nummer två på ki yoga (jag somnade ändå förra gången, plus att jag frös för att man knappt rörde sig) för jag drar på café med kusselinen. Lalalalalalala. Sing with me!

Haha. Nej jag borde inte publicera det här. Hahaha ni kommer bara skratta det gör ni alltid. Och vet ni när ni skulle skratta mest? När ni spanade in mig på föreningsfotona! Jag asgarvar. Det ser helknas ut. (Alex: Men du ser i alla fall rolig ut). Sa jag att jag köpt en ny miniminiliten blå dator? Den är fett snygg.

Snyggt va?

Fett snygg bild. Hon har mina brillor. Och jag som egentligen är så trött på kavajer. Men det var snyggt. Skitsnyggt när jag tänker efter. Lalalala. Nu ska jag skriva lite om dieter, för på torsdag har vi seminarier. Yes. (the sartoralist fotar igen)

Mihi. Jag vill gå på café

Nej men jag stickar och sånt

Jag har hittat en ny inspirationsblogg. Jag blir helt kollrig av all inspiration överallt. Hela världen är full av den. Man behöver inte söka direkt. Det räcker med att leva liksom. Men visst var bilden fin?

Och igår tvättade jag för första gången på en månad. Skönt. Det var inte många trosor kvar. (Och nej jag har inte gått i smutsiga kläder). Och idag har jag mest bara haft besök, hälsat på familjen en sväng, skrivit, räknat pyttelite, hjälpt alla småsyskon men skoluppgifter och stickat. Jag stickar en lila halsduk. Min moster lärde mig i fredags. Och gissa om det blir fint? Det är min dolda talang som växer fram tror jag bestämt.

Vi skulle måla en tavla

Det var som att vi målade en tavla tillsammans. Det var jätteroligt. Den finaste tavlan jag någonsin målat. Vi skrattade och vi målade. Många färger, mest på skoj, men det blev ändå bra. Sen så sa du att vi kunde ställa ut tavlan och vinna pris. Jag fattade ingenting, för vi hade ingen baktänke, väl. Eller hade du? Jag började fundera på det i alla fall. Och jag visste inte om jag ville eller inte. Helt plötsligt skulle du måla hela tavlan. Jag fick inte ens vara med. Kändes det som. Bara mitt namn stod där. Och du målade bara med en färg. Det var inte helsvart, mer skitbrunt. Då var det inte kul längre. Alla mina färger var borta. Och du förstod inte varför jag strök mitt namn.

Jag tror du är ledsen för att jag inte ville vara med längre. Fortfarande. Och tavlan står inte längre vid staffliet, vi har lagt undan den. Men du tar fram den ibland. Då känns det nästan som att du bara vill att jag ska säga att jag egentligen vill fortsätta måla. Och att vi båda ville ha en brun tavla. Att vi bestämde det tillsammans. Du tror jag tycker brunt är jättefint. Bara brunt. Men det gör jag inte. (ingen gör det)


Jag är så glad. Jag målar mest ensam, och på bilden förstås. Sommartavlor blir bara bra ibland va?

Inspiration

Jag gillar inspiration (The sartorialist) och igår när jag kom in på Vagabond insåg jag att jag verkligen vill jobba i en skobutik. Tänk vad ekonomiskt det skulle vara. Jag kanske bara köper för mycket skor.

Jag har mål

Igår var det torsdag. Och igår var jag på prisutdelning, föreläsning och middag - för min mamma vann pris. Min svensklärare var också där. Men det var gott med maten och jag ritade ändå mest på föreläsningen. Sen skyndade jag mig hem och cyklade till utk och spelade badminton med tjejerna hela kvällen (Johanna har kommit hit, men hon åkte till USA imorse - jag vill följa med!). Det var skitlänge sedan och det var jätteroligt, men jag misstänker att jag kommer få träningsvärk ikväll. Fast det spelar ingen roll. Jag gillar träningsvärk. Och jag är ändå ganska stark, för det var inte jobbigt att göra tio armhävningar på fötter (jag ska sätta upp mål så jag klarar massa). Och så ska jag kunna klappa emellan igen, några stycken. Jag gjorde en mållista igår. Det är mycket jag ska klara. Tex ska jag lyckas skaffa nytt jobb och MVGx9. Jag har en plan. Flera planer till och med. Jag pluggade inte till svenskprovet. Jag hann inte (jo lite imorse). Men det gick nog bra ändå.

Marknad och träning

Det är marknad på vaksalatorg. Jag cyklade förbi. Eller jag gick igenom marknaden med min cykel. Jag älskar det. Jag älskar doften och livet och människorna på en marknad. Det borde vara marknad oftare. Och imorgon ska jag gå dit med Bella och Jiyan efter åsiktsmässan. Nej nu ska jag äta lite mera innan jag drar och tränar. PulsMedel på friskis.

Vi kanske kan åka båt

The body shops bodybutter är helt annorlunda nu än förr. Förut var det som bakmargarin eller riktigt smör, nu är det mer som bregott. Och jag gillar inte bregott sådär värst mycket. Jag kom bara att tänka på det. För jag köpte ett nytt bodybutter i förrigår. Bara det.


Jag vill åka i den där båten. (Bilden kommer förövrigt från the body shops hemsida, därför har det på sätt och vis lite anknytning till ämnet. Det är lite som styckena i en text som hör ihop med varandra, på något vis. Vi pratade om det på tvärvetenskapen idag. Det var en jättebra lektion. Det är sånt jag gillar.)

I'm lost without you

And I'm despreate for You
And I'm lost without You

Jesus
Tack för att Du tog min hand igen.
Eller för att Du aldrig riktigt släppte den.

Och jag är lyckligast. Jag ser framåt. Igår upplevde jag något helt obeskrivligt. Jag vill åka till Israel igen. Och vet ni varför jag alltid är så glad? Jag lever i en glädje från Gud. Nu ska jag springa vidare i mitt liv. Jag bara skrattar hela tiden.

Duktig

Jag har varit i skolan hela dagen. Ända tills nu. Jag ska gå på toa och cykla till stan. Och sedan ska jag gå på stan med Bella, men jag ska inte köpa något för jag har köpstopp. (Varför? För att jag inte har pengar längre). Och sen ska jag fortsätta göra vettiga saker, som jag gjort hela dagen. Jag har till exempel ägnat 6 timmar åt att skriva en projektplan. Plus att jag har gjort svenskaläxan. Sjukt bra av mig. Kanske ska åka hem till mamma och pappa och skicka in CV till någon.

Juste. Det är bra att tänka. Så jag har tänkt lite till. Och nu vet jag ännu mer. (nej jag är inte arg, arg på det sättet. ingenting alls arg nu mera, för det kvittar). Jag ser ljusblå himmel. Dags att cykla.

Jag är duktig. Jätteduktig idag.

Ska bara göra 17 mattediagnoser

Tisdag 23:15
- Du Cattis, jag tänkte du skulle få hjälpa mig med att göra 17 mattediagnoser på kapitel 1. Man ska ha 80% rätt för att det ska vara värt något.
- Okej, vad många!
- De ska vara klara innan klockan tolv.
- Va?

Haha. Igår var det en skön dag. Jag ringde till tele2 och tjafsade en halvtimme. Sen ringde jag igen och en liten hjälte fixade allt på fem minuter. Jag tror inte han anade hur lycklig jag blev. Hela mitt ansikte var ett enda stort leende. Fast det är rätt bra - att bli glad över småsaker alltså. Allt blir så mycket bättre. Nej nu ska jag finslipa på min impressionistiska målning. Pling!